När jag träffar en liberal
Det som jag tycker är nog mest provocerande i min vardag är när jag träffar en liberal och jag måste prata med den personen, det kan vara i skolan eller på jobbet.
Det som gör mig irriterad är okunskapen om att alla har det faktiskt inte det lika bra och nej alla KAN INTE BARA TA FÖR SIG.
För är det inte det bara saknaden av sunt förnuft, att inte tänka sig att dela med sig eller ens att försöka ha förståelse för någons kamp? Varför ens lär vi oss att MITT ÄR MITT och DU KAN OCKSÅ BLI SOM JAG OM DU BARA FÖRSÖKER TILLRÄCKLIGT.
Liberala åsikter som jag har fått höra av liberaler:
"MEH, feminismen är exkluderande mot män! :- ( Buhu, stackars mig vita, cis, heteroman."
"Alla kan! Alla måste bara försöka lite mer! :- )"
"Men... jag KAN ju det här? Varför kan inte DU det då? :-O"
"Tänk POSITIVT! Det gör jag alltid :- )))) Och titta så BRA det har gått för mig!"
"Alltså, jag tror ju på jämställdhet mellan män och kvinnor, men MÅSTE det verkligen heta feminism? Kan det inte bara kallas jämställdhet, då är det ju rättvist för att dvs. oss män! :- 3"
"Jag är en STOLT JÄMSTÄLLDIST! : - D KOM IGEN NU TJEJER, UPP TILL KAMP, TA MER PLATS! MVH VIT MAN."
Dock så är det en klassfråga, om en är van att få allt serverat på ett silverfat och aldrig blivit uppmuntrad/ måste ta kamp mot de som spottar på en, så är en inte medveten om hur andras vardag ser ut. Men det är ingen ursäkt faktiskt, eftersom vi lever i ett samhälle med maktstrukturer så är det som lägligt att hen på toppen hjälper hen på botten och inte bara sitter längst upp på pyramiden och slänger EGOBOOST på de där näre och skriker "TÄNK POSIIIITIIIIVT! : - D"
mvh trött på positiva liberaler
töntigt och poetiskt inlägg
Fan vad jag har grinat, fan vad jag har grinat i mina dar
jag har älskat och blivit älskad och sårad
jag har sårat
jag har haft drömmar, släppt drömmar ut, hällt dem på golvet och lite glömt bort dem
jag har trott så mycket om mig själv och trott för högt ibland om mig själv
men ibland för lågt
fan vad jag har skämt ut mig, skämt ut mig så otroligt mycket
vissa har jag aldrig förlåtit
de har gråtit eller bara inte fattat varför jag inte vill se dem igen eller vara med dem i deras krets
fan vad jag har dött
dött tio gånger om
dött, vaknat och börjat om
så många som jag vill slå, så många jag vill skrika på, skrika tarmarna ur mig, bli alldeles röd i ansiktet
jag hatar när inte folk förstår
ring mig aldrig igen, se aldrig på mig igen, varför tror du att jag vill ens prata med dig/ni igen
för jag har fått dö så många gånger och jag vägrar göra det igen i onödan
Melankålisk novell del 11
Kalle vaknade och såg sig runt i skogen, bären var röda och våta av regnet som hade fallit under natten.
Kalle var en älg, Kalle såg sig runt.
Stockar och stenar, alla goda renar, Kalle var ej en ren, han var en älg.
Slut på del 11
helgens gång
jag spyr i otakt med dansmusiken
HATA MI
Nu måste vi orka
Igår var det ett så jävla dåligt val
SD fick ca 13%
FI kom inte in
Jag vet ärligt talat inte om jag orkar 4 år tills nästa val
men jag måste orka
vi måste orka
vi måste orka stå upp mot rasismen, kvinnohatet
bara 4 år kvar
så när jag är 26 år ska ni fan inte göra mig besviken en gång till med att rösta på SD
RÖSTA ROSA
Vi bytte dock regering, hejdå rajnis, nu hoppas jag bara att vi orkar 4 sjukt jobbiga år med sd:are
som verkligen tror att de är accepterade
sdväljarna är oftast: vita, äldre, män som är arbetslösa
men vi måste orka att orka
KONVENTERA ALLA VITA, ÄLDRE, ARBETSLÖSA MÄN TILL FI NÄSTA VAL TACK
KAMPEN FORTSÄTTER
RASISMEN, SEXISMEN, KVINNOHATET, NAZISMEN, SD, KAPITALISMEN
SKA KROSSAS
fakking h8
JAG HATAR VITA, KRÄNKTA MÄNNISKOR
TITTA PÅ DEN
Att vara otacksam
Jag har lätt att bli jätteledsen, till exempel när ingen har tid att vara med mig.
Och jag blir förvånad när någon faktiskt gillar mig som jag inte känner tillräckligt nog.
Men jag känner mig aldrig otacksam för att jag inte förstår att jag eventuellt har det väldigt bra.
Jag borde inte känna mig otacksam, jag tror att de flesta anser att jag borde ta vara på mina sociala kontakter mer och vara mer öppen mot folk.
Improviserad lekmans-psykologiskanalys om varför jag är sådan (OBS behöver EJ stämma, är ju inte psykolog):
- Jag blev mobbad i högstadiet och det kan ju faktiskt ligga något i det att jag kanske har svårt att förstå att en del faktiskt vill mig väl eller tycker jag är en fin person. Jag har därför svårt att lita på folk.
-För två år sedan blev jag så sårad när mitt ex dumpade mig och kunde inte gå upp ur sängen på cirka en månad (har än inte riktigt kommit över det)
- Jag har alltid varit "konstig", jag har fått kommentarer att jag gör det med flit, att jag beter mig "konstigt" alltså, det gör jag ej.
- Oftast så förväntar jag mig det VÄRSTA i nya sociala samanhang och det kan ta ett tag för mig att smälta
- När jag träffar människor som alltid ha fått allt serverat på ett fat så blir jag provocerad, om personen i fråga ser bra ut, har ett felfritt liv, har aldrig blivit utsatt för mobbning m.m., aldrig fått kommentarer om att en "beter sig konstigt för att vara cool" utan bara är accepterad av normen
- Oftast klarar jag inte av när folk kan bara låta gå förbi en person som beter sig förjävligt och endast bara säga "JAHA men det är ju bara så det är : - ) va inte sååå långsyynt"
- Jag har en slags personlighet som är lagd åt det "ledsna"-hållet, det kanske inte märks alltid men som sagt, har lätt att falla ner i mörkret för saker och ting.
Så ja, jag kan nog uppfattas som jävligt otacksam och det är inte alltid så jävla kul att jag känner mig oälskad, jag vet ju att egentligen tycker nog folk om mig, men som sagt blir fortfarande förvånad när folk gillar mig. Men jag var så van förut att ingen gillade mig och kände mig äcklig så jag har nog fastnat lite i den känslan. Det kommer nog förfölja mig i resten av mitt liv, på både gott och ont.
nej
jag vill inte vara ensam
men nu är jag det
dikt till snushångel
Lilla snus lilla snus
vart håller du hus
när du hånglar på fyllan
och jag hinner ej ta ut dig
snälla visa inte dig
ingen vill ha snusjuice i munnen
så kan du snälla vara anonym för stunden <3<3<3<3<3<3<3<3
Dikt till Till Lindemann
Hej Till
vet du vad jag vill?
Jag vill ha sex
med du, om du vill, Till åh Till snälla säg att du vill.
//Hanna 14 år
Vem försöker jag lura, hade lätt satt på honom nu om han var här. //Hanna 22 år
Melankålisk novell del 10
Flera mil långt in i skogen låg alla älgar och väntade.
Slut på del 10
alltid
Det kommer nog alltid tyvärr att finnas människor som du inte vill veta av
det kommer alltid finnas ett hinder i vägen
du kommer att träffa lärare som säger att du inte räcker till
du kommer ha vänners bekanta som du avskyr och det spelar ingen roll hur många gånger du frågar varför din finaste umgås med idioter
du kommer att bli lämnad av människor du älskar
du kommer lämna människor som älskar dig
du kommer ha svårt att förlåta dem
du förlåter vissa
vissa slutar du hälsa på när de säger hej på fyllan
du blir arg när gamla klasskompisar säger hej
du är rädd för din framtid
du ångrar dina val
du är rädd att du inte kommer ha hittat en partner att visa upp på nästa jul när du måste umgås med din smyg-rasistika, homofobiska släkt
du börjar hata julen
ingen förstår dig
inte ens du själv
du känner dig äcklig, elak, taskig, dum, opålitlig
du slutar att lita på folk
du börjar tro att alla vill dig illa
du återgår till att ligga på golvet, sängen, soffan gråtandes efter någon som lämnade dig för längesedan
för längesedan för att rättfärdiga ditt gråtandes
plötsligt accepterar du att du inte är vacker
du accepterar allt som är dåligt med dig själv
du slutar att tro på allt
de säger att du är långsynt
eller handlar det egentligen om att du har mer självrespekt för dig själv än vad de andra kommer att ha för sig själva
för du vill inte le och skratta bort problem
du vill samla ihop dem
spola upp allt i badkaret och lägga dig i det och sjunka under ytan
du grubblar i varför folk tycker du är knäpp
en dag inser du att du skiter i hur du beter dig
plötsligt inser du att ingen kommer att älska dig igen
så varför fortsätter du
för att du orkar.
Melankålisk novell del 9
Kyrkan var avspärrad, konstapel Brynjá gick in i kyrkan och såg den döde prästen. Han blev chockad, eftersom det var Lars Isterssons son Purjo Istersson, han hade en silverdolk inkörd i hjärtat. Han vände sig till konstapel Yris och harklade sig. "Först dör Lars Istersson, sen dör hans son Otto Istersson, sen dör hans son mästerjägaren Brynolf och nu är Purjo Istersson död... det är någonting som inte stämmer.."
"Och det inser du nu???" Utbrast Yris, hon blev förbajad. "Jag och min polisstyrka har arbetat med det här fallet i två veckor nu och NU inser du att det är något som inte står rätt till???" "Jaja, men har du listat ut varför alla har "älgen" inristat i pannan?" Frågade Brynjá. "För att ni bor i en by med massor av älgar?" Svarade Yris irriterat. "Ni som inte är ifrån Mossträsk förstår inte byns historia om varför älgen är så viktig för oss." Sa Brynjá. "För hundratals år sedan fanns det bara skog, dock en dag kom en kvinna ridandes på en älg. Älgen hade börjat äta mossan på marken och det var så Mossträsk kom till. Legenden säger att när kvinnan på älgen kommer tillbaka ska byn ta sin riktiga form." Berättade Brynjá och körde in tre kilo snus i överläppen.
Tiina förstod nu att hon höll på att börja bli galen, hon tittade på sin man som hade precis nattat barnen. "Ta av dig arbetskepsen Krille." Sa hon plötsligt. "Så du minns nu?" Frågade han och tog av sig kepsen, två enorma älghorn vecklades ut på hans människohuvud. "Så jag håller inte på att börja bli galen." Sa Tiina. "Det är dags för Mossträsk att återta sin egentliga form." Sa Tiinas man Krille och surplade kaffe.
Orvar stod vid Lars Isterssons gravsten, Ulva stod bredvid. "Han älskade dig mer än mig Orvar, du var inte lätt att tävla emot." Sa Ulva.
För sju år sedan så kom Ulva hem från jobbet, hon steg in i sovrummet, där hade hennes man Lars och en annan man passionerat sex, de brölade som två älgar. Ulva skrek, männen slutade i sin kärleksakt.
Två veckor senare var Ulvas saker borta från det föredetta parets hus, Ulva hade blivit deprimerad och soc hade tagit deras dotter pga hennes föräldrars sexmissbruk och drogberoende. Ett finladssvenskt par hade adopterat henne och flyttat till Helsingfors, de döpte den lilla bebin till Tiina.
Slut på del 9
Melankålisk novell del 8
Tiina vaknade, allt hade bara varit en dröm, hon tittade på klockan, det var dags att lämna barnen på dagis. Hon satte fötterna på det iskalla golvet och kände lite kokain på läppen från gårdagen, plötsligt insåg hon vad som höll på att hända. Hon kände en mensklump komma ur hennes kropp.
Orvar tittade ut genom fönstret, kråkorna cirkulerade kring hans jordgubbsland, även fast växterna hade dött för längesedan. Han slog numret på telefonen, en röst svarade "Hallå det är Ulva Istersson." Sa en röst. "Hej Ulva... de ä Orvar..." Rösten drog andan och suckade "jag förstod väl att du skulle ringa som småningom efter Lars död."
Tiina hade slutat att drömma om älgar, hon tittade sig själv i spegeln. Hon hade tagit kokain, även fast hon hade lovat sig själv vid 25-års ålder att aldrig igen ta kokain, andra droger, eller suga av någon för hundra spänn. Det var också därför hon hade lämnat Helsingfors, plötsligt så minns hon det väl.
För sju år sedan så låg Tiina på en parkbänk i Helsingfors, snön hade börjat falla och hon hade varit hög som ett hus i tre dagar i sträck. Nu behövde hon mer och började vandra, hon vandrade länge tills hon föll ner i snön. Hon kände en varm andedräkt och tittade upp, där stod en enorm älg. "Tiina, det är jag som är ditt själsdjur." Sa älgen. Tiina sa ingenting, hon orkade inte bry sig om någonting längre, journalishögskolan hade gått åt helvete, hon hade ingen kontakt med sin familj längre, drogerna skulle sluka henne hel snart. "Vill du börja om ditt liv?" Frågade älgen. "Jag är trött, så trött." Viskade Tiina och såg upp mot skyn, de var i skogen, stjärnorna hade tänts, det var första december. "Jag kan hjälpa dig Tiina, men då måste jag följa med dig. Du måste bära mina barn och aldrig svika mig, du kan rädda dig själv genom det." Sa älgen. Tiina nickade, älgen bar henne på sin rygg och började gå. "Vart ska vi?" Frågade Tiina. "Till en by där ingen vill bo." Svarade älgen. Det snöade lätt, någonstans där ute i världen satt Orvar och slogs med Ulva.
Slut på del 8
sjukstugan
Då har jag börjat skapande musik på universitetet, det känns bra att vara tillbaka på Umeå Universitet.
Dock är kursen flummig, men det verkar vara helt reko människor i klassen och det gör ingenting att jag endast sjunger och kan ta några ackord.
Men nu ligger jag hemma från skolan idag och är sjuk, har varit sjuk typ hela veckan i förkylning men har ändå tvingat mig till skolan. Dock imorse blev det för mycket och stannade hemma, mår bättre nu och ska dricka te, plugga lite, öva på gitarren typ. Skoent att jag lyckades byta bort mitt jobbpass nu på fredag, tror inte jag skulle palla vara på jobbet om jag fortfarande mår såhär då.
Dags för te, mums.
Juste, fick ligga i helgen. yolo
Melankålisk novell del 7
Tiina vaknade, hon hade fått sin mens. En stor pöl med blod hade spridit ut sig över lakanen, hennes man var på nattjobb och Tiina började att kaskad-spy av sin mensverk. Hennes ben var alldeles röda och hennes vita trosor hade en stark doft av järn som spred sig i sovrrummet.
"Bara lite.." mumlade hon, hon radade upp raderna av kokainet och drog i allt snabbt, plötsligt fick hon en syn, det var en älg. En enorm älg, med vitt rinnande från mulen, den skrek, den dansade med sina klövar och headbangade i takt till hennes menspuls, rummet fylldes av mens och hon simmade mot älgen som dansade med sina klövar på menshavet. "KOM TILLBAKA ÄÄÄÄLGEN!" Skrek Tiina. Älgen tittade på henne och sjönk genom mensoceanen. Men älgens ord ekade i hela rummet, "I love bad bitches, that's my fuckin problem
And yeah I like to fuck, I got a fuckin problem
I love bad bitches, that's my fuckin problem
And yeah I like to fuck I got a fuckin problem
I love bad bitches, that's my fuckin problem
And yeah I like to fuck, I got a fuckin problem
If finding somebody real is your fuckin problem
Bring ya girls to the crib maybe we can solve it."
I love bad bitches, that's my fuckin problem
And yeah I like to fuck I got a fuckin problem
I love bad bitches, that's my fuckin problem
And yeah I like to fuck, I got a fuckin problem
If finding somebody real is your fuckin problem
Bring ya girls to the crib maybe we can solve it."
Slut på del 7
