Melankålisk novell del 8

Tiina vaknade, allt hade bara varit en dröm, hon tittade på klockan, det var dags att lämna barnen på dagis. Hon satte fötterna på det iskalla golvet och kände lite kokain på läppen från gårdagen, plötsligt insåg hon vad som höll på att hända. Hon kände en mensklump komma ur hennes kropp.
 
Orvar tittade ut genom fönstret, kråkorna cirkulerade kring hans jordgubbsland, även fast växterna hade dött för längesedan. Han slog numret på telefonen, en röst svarade "Hallå det är Ulva Istersson." Sa en röst. "Hej Ulva... de ä Orvar..." Rösten drog andan och suckade "jag förstod väl att du skulle ringa som småningom efter Lars död."
 
Tiina hade slutat att drömma om älgar, hon tittade sig själv i spegeln. Hon hade tagit kokain, även fast hon hade lovat sig själv vid 25-års ålder att aldrig igen ta kokain, andra droger, eller suga av någon för hundra spänn. Det var också därför hon hade lämnat Helsingfors, plötsligt så minns hon det väl.
 
För sju år sedan så låg Tiina på en parkbänk i Helsingfors, snön hade börjat falla och hon hade varit hög som ett hus i tre dagar i sträck. Nu behövde hon mer och började vandra, hon vandrade länge tills hon föll ner i snön. Hon kände en varm andedräkt och tittade upp, där stod en enorm älg. "Tiina, det är jag som är ditt själsdjur." Sa älgen. Tiina sa ingenting, hon orkade inte bry sig om någonting längre, journalishögskolan hade gått åt helvete, hon hade ingen kontakt med sin familj längre, drogerna skulle sluka henne hel snart. "Vill du börja om ditt liv?" Frågade älgen. "Jag är trött, så trött." Viskade Tiina och såg upp mot skyn, de var i skogen, stjärnorna hade tänts, det var första december. "Jag kan hjälpa dig Tiina, men då måste jag följa med dig. Du måste bära mina barn och aldrig svika mig, du kan rädda dig själv genom det." Sa älgen. Tiina nickade, älgen bar henne på sin rygg och började gå. "Vart ska vi?" Frågade Tiina. "Till en by där ingen vill bo." Svarade älgen. Det snöade lätt, någonstans där ute i världen satt Orvar och slogs med Ulva.
 
Slut på del 8 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0