ko-kain!
Krakel spektakel
Kusin kokain
hängde och slängde
i en snetripp på morfin
å hej och hå
upp i himlen den blå
Krakel spektakel
vad för skit är du på????
nothing scares me anymore
Oh, my God, I feel it in the air
Telephone wires above are sizzling like a snare
Honey I'm on fire I feel it everywhere
Nothing scares me anymore
Telephone wires above are sizzling like a snare
Honey I'm on fire I feel it everywhere
Nothing scares me anymore
Kiss me hard before you go
Summertime sadness
I just wanted you to know
That baby you're the best
I've got that summertime, summertime sadness
Got that summertime, summertime sadness
Got that summertime, summertime sadness
Summertime sadness
I just wanted you to know
That baby you're the best
I've got that summertime, summertime sadness
Got that summertime, summertime sadness
Got that summertime, summertime sadness
Summertime summertime sadness
denna låt beskriver min sommar
hatet
Fick en bra present av Elina, Maria Svelands bok Hatet. En av de bästa böckerna jag har läst, kan knappt lägga den ifrån mig.
Annars då, på senaste tiden har jag typ haft en slags inre kris.
Musik och annat hjälper.
nä nu jävlar börjar det igen
Den här veckan flydde jag min hemstad till Elina.
Det blev dagar fyllda med svull och tedrickande.
Det var underbart att bara hänga med fina personer, fetta sig och dricka tretusen liter te.
Nästa vecka börjar jag universitetet, har förväntningar och farhågor inför det.
Nu jävlar börjar det nya livet som student!
Nej, jag vill inte vara det offentliga rummets ofrivilliga runkobjekt.
Nej, jag vill inte tänka på hur andra uppfattar mig.
Jag vill inte höra kommentarer om att "Du måste täcka dig mer!" "Sådär kan du inte gå ut!" "Fan, vad slampig du ser ut."
Jag är en "slampa" om jag vill, jag ser ut som en "slampa" om jag vill.
För att jag klär mig "slampigt" och beter mig "slampigt" betyder inte att jag gör det för alla.
Vad jag menar är att ligg vem fan du vill med,
klä dig som du behagar.
Du behöver aldrig vara det offentliga rummets ofrivilliga runkobjekt.
Ta det du vill ha, låt inte det offentliga rummet göra dig till ett slags offer.
Imorgon kanske jag tar på mig en kort kjol och det är inte för att jag vill vara ett runkobjekt.
Det är för att jag gör det för mig SJÄLV och ingen annan.
Idag hade jag på mig en kort klänning och förväntar mig att bli behandlad med respekt och jag "ber" inte om det.
Här kommer ett långt och lite sorgligt inlägg
Ända sen jag var liten har jag känt mig annorlunda.
Jag har alltid tittat på andra och tänkt "Varför är allting de gör så normalt och allt jag gör är så annorlunda?" Det tidigaste minnet jag hade från att jag kände mig annorlunda och dålig var när vi skulle rita kycklingar när jag var 6 år. Alla hade satt upp sina kycklingar på fönstret och jag tyckte att min blev så otroligt ful och dålig. Sen blev allting svart och jobbigt inuti mig, jag ville bara krypa ihop till en boll och sjunka genom jorden. För på den tiden trodde jag att jag var ledsen för min kyckling blev dålig, men egentligen så var det ju jag som kände mig osäker, ful och jobbig.
När jag blev äldre och började mellanstadiet så ville jag inte vara tjock. Jag var verkligen inte tjock på den tiden men tänkte mig jämt att jag skulle bli smalare men det skulle aldrig hända tänkte jag. Sen kröp jag ner i sängen och tänkte "Varför är jag inte som alla andra i min klass? Varför kan jag inte prata med killarna i klassen? Varför är alla andra tjejerna i klassen finare än jag?" Oftast grät jag för mig själv och ritade bilder om det.
I högstadiet försökte jag banta, åt ingen frukost i åttan och sminkade mig även på idrotten. Sen började utfrysningen och såklart fick jag all skuld. För jag var den konstiga, jag var hon som hade ryktet att vara lesbisk, jag var den jobbiga. Så jag kröp ner i soffan på mitt rum och försökte andas samtidigt som tårarna rann ner för de sminkade kinderna. Efter högstadiet kom sommarlovet, jag var uppe nästan en hel natt och stirrade ut från ett fönster. Men precis då, så sa jag till mig själv. "Jag ska fortsätta, jag är stark."
Sen började gymnasiet, min klass såg mig som besserwissen. Och ärligt talat, jag brydde mig inte ett skit. Jag trivdes i min nya roll och började acceptera min kropp mer och mer, jag slutade raka mig och ville göra revolution. Jag började spela teater och sjunga, jag åkte runt och uppträdde och kände mig kreativ och speciell på ett bra sätt. Såklart, vissa dagar var det som förr, men jag började finna mitt rätta jag och trivdes med det. Såklart, vissa dagar ville jag vara mer accepterad men jag kände mig som det svarta fåret som skulle riva alla murar och ville göra det. Men känslan i magen kom upp idag, känslan sa du är annorlunda och det är inte rätt.
Nu är jag 21 år och har utvecklats ganska mycket sen dess, men vissa dagar så känner jag mig som när jag var 6 år. Som kycklingen som jag hade försökt göra som alla andras men den blev bara fel, men blev det verkligen fel? Måste unikt alltid ses som fel? Ibland skyller jag på mig själv för saker jag inte rår för, jag har alltid gjort det. Och ibland vill jag krypa ihop till en liten boll och sjunka som en sten i havet och det är okej. Ibland tittar jag på andra och tänker "Tänk om jag var mer som dem.." men jag är en egen person och har rätt att vara som jag föddes till. Om jag skulle få egna barn i framtiden kommer jag att säga till dem så oftast som möjligt "Du är bra som du är, ingen är som du och man behöver inte alltid följa efter de andra."
Duvfa <3
suddi instabild
hon är en lawbräjker och jag älskar henne
da wårld
Jag blir så ledsen på världen
vi lever i en värld där rasism finns
och kändishoppet
det värsta scenariot skulle ju vara om Jimmie Åkesson skulle vara med i kändishoppet
Liggbar
Hari Kondabolu är så himla liggbar, dels för han är så jäkla snygg, är ståuppkomiker och påläst
funderar typ på att dra till New york och sätta på na
Det bästa med resan
Nu är jag hemma! Vi hade jättefint på vår mini-semester, vi shoppade, åt mycket och god mat, promenerade länge hela dagarna och det bästa med allt Grace tea house. Vi ville äta dumplings någonstans och letade ihjäl oss efter ett ställe. Av ren slump när vi var på kulturfestivalen i Brunkeberg så såg vi en liten skylt som föreställde en tekanna och på den stod det Grace tea house. Det var helt tomt där så vi var ganska tvek innan vi gick in, men tillslut gick vi in och fick ett bord. Det var världens finaste tehus! Vi hade en jättefin teceremoni och åt jättegoda dumplings och dim sum! Ägaren till stället Grace, var jättemysig och tyckte det var kul att vi var så teintresserade. Drack typ de godaste teerna jag någonsin druckit och vi tittade ut på regnet, sjukt mysigt!! Efter det köpte vi såklart kinesiska bönkakor och te. Om ni är i Brunkeberg någon gång, gå till Grace tea house! Jag kommer verkligen att tjata om det där stället läääängeee.
aj
sår i pannan som blöder
nej
Jag tänker fan inte bry mig längre
Ärotisk novell sista delen
Ava tittade på antagningsbeskedet, hon hade kommit in på humanadjuruppfödarolagligaörterdreadlocks-programmet. Men plötsligt sa något i henne att tacka nej, vad hade hon för rätt att tacka ja till den här chansen när det fanns en miljard barnhem där det behövdes en riktig eldskäl. Hon bestämde sig för att fundera över det och tog en slurk av örtteet. Det hade blivit augusti, det var skära moln på den blågrå himlen. En moppe brände förbi i fjärran och någonstans satt kvinnan hon hade kysst hemma hos den där jävla idioten och kollade säkert på hockey.
"Är vi ihop?" Frågade Destiny, Micke tuggade i sig chips och spottade ut en prilla som hade legat och gnott in sig under hans läpp. "Hmm, vad sa du?" Grymtade han fram, han hade precis blivit av med sin förkylning och var glad att han orkade se hockey igen. "Jag frågade, är vi ihop?" Frågade hon igen, och fingrade nervöst i sitt svarta hår. Micke orkade inte bry sig och svarade kort "Men inte vet jag, tyst nu. Jag försöker se på teven." Då tog Destiny ett djupt andetag, reste sig upp och gick från vardagsrummet. Hon hämtade sin tandborste, plockade upp sina stringtrosor från golvet, slängde ner allt i sin träningsväska och ställde sig framför Micke. "MIKAEL, DU ÄR DEN MEST VIDRIGASTE MÄNNISKAN SOM FINNS OCH NU GÅR JAG." Sen vände hon sig om och sprang iväg.
Det ringde på dörren, Ava låg och läste i soffan. Rickard öppnade och pratade med någon vid dörren, Ava brydde sig inte. Hon försökte koncentrera sig på sin bok, hon visste inte ens vad den handlade om, hon tänkte bara på Destiny. Hennes svarta hår, hennes översminkade men så fina ansikte och hennes nästan svarta ögon. "Hej!" Flämtade någon vid Ava plötsligt, Ava tittade upp och där stod hon. Destiny.
Ava såg chockad ut, Destiny hade sprungit hela vägen till henne, väskan var ganska tung, men det hade hon inte brytt sig om. "Alltså, jag har lämnat Mikael och jag skulle bara säga att, ja, jag..." hon drog ett djupt andetag. "Typ första gången jag såg dig så blev jag kär i dig, jag har alltid vetat att jag är lesbisk men har inte vågat erkänna det. Och... jag vill vara med dig!" Ava tittade på henne så nästan hennes blå ögon poppade ut hennes fräkniga ansikte. "Ja, jag kom in på universitetet här, men jag har ingenstans att bo." Destiny tänkte, "Men, bo hos mig då!!"
Ett år senare så stod Micke och plockade ner en snusdosa från skåpet hemma, satte in en prilla och gick ut. Han skulle på en dejt, med någon brud som hette Tyra, eller något, skit samma tänkte han. Han gick ut på gatan och såg plötsligt en bekant figur. "Hej Mikael." Sa Destiney. "Ehh, hej Destiney." Fumlade Micke fram. Han hade knappt känt igen henne. Hon såg mer, rakryggad ut och lite mer större, längre på ett sätt fastän hon inte hade lika höga klackar som hon hade haft förut. "Jaha, vart ska du då?" Frågade hon. "Eh, ska träffa en brud. Hehe, du vet ju hur det är." Sa han. "Nej, faktiskt inte. Ja, jag är iallafall påväg hem. Har nyss varit på jobbet, det är jättekul, jag jobbar på världens finaste café." Svarade hon självsäkert. Plötsligt dök en annan person upp och gav henne en puss på kinden. "Hej, Dessis. Ska vi gå då?" Det var Ava, nu med längre dreadlocks och en datorväska runt axeln. "Det var så himla stressigt i skolan idag. Jag vill bara hem och äta middag med dig." Sa hon kärleksfullt. "Hej då Micke." Sa Destiny. Ava kastade en blick på honom och log. Sen vände de sig om, Ava höll om henne och Destiny gick med stora, stolta steg fram längst gatan med sin fästmö.
Micke visste inte vad han skulle tro, han stod kvar länge och tänkte. Och insikten han fick då var, om jag inte såg det här hända måste jag vara mer uppmärksam och det blir något med den här Tyra.
Sen började han gå mot stan.
Slut
Destinys träningsväska
Om tre månader
Om tre månader så hoppas jag att jag trivs på universitetet och jag studerar med trevliga människor
Jag hoppas att jag har träffat en ny kärlek
Jag hoppas att jag har träffat nya fina människor som man kan bara chilla runt med
Sen hoppas jag att jag har en sådan här katt
ye
Roterande dansklubbshöna
Fett
Bokade minisemester med Lisa, vi småstadsmänniskor ska till mitt före detta hem Stora stygga Stockholm.
Käka mat och besöka kulturfestivalen står på listan.
Käka mat och besöka kulturfestivalen står på listan.
Ibland
Ibland är jag bara för upptagen för att vara ledsen
ibland känns det som jag är ledsen hela tiden
ibland är jag så lycklig så jag glömmer bort att man kan vara ledsen
sen blir jag ännu mer ledsen när jag slutar vara glad och orkar inte ens tro att jag blir glad igen
dock vet jag nog innerst inne att jag blir glad igen
ibland känns det som jag är ledsen hela tiden
ibland är jag så lycklig så jag glömmer bort att man kan vara ledsen
sen blir jag ännu mer ledsen när jag slutar vara glad och orkar inte ens tro att jag blir glad igen
dock vet jag nog innerst inne att jag blir glad igen
Vissa dar
Det finns dagar när jag vill bara ligga i sängen, lyssna på Noonie Bao, äta glass och gråta.
