töntigt och poetiskt inlägg

Fan vad jag har grinat, fan vad jag har grinat i mina dar
jag har älskat och blivit älskad och sårad
jag har sårat
jag har haft drömmar, släppt drömmar ut, hällt dem på golvet och lite glömt bort dem
jag har trott så mycket om mig själv och trott för högt ibland om mig själv
men ibland för lågt 
fan vad jag har skämt ut mig, skämt ut mig så otroligt mycket
vissa har jag aldrig förlåtit
de har gråtit eller bara inte fattat varför jag inte vill se dem igen eller vara med dem i deras krets
fan vad jag har dött
dött tio gånger om
dött, vaknat och börjat om
så många som jag vill slå, så många jag vill skrika på, skrika tarmarna ur mig, bli alldeles röd i ansiktet
jag hatar när inte folk förstår
ring mig aldrig igen, se aldrig på mig igen, varför tror du att jag vill ens prata med dig/ni igen 
för jag har fått dö så många gånger och jag vägrar göra det igen i onödan

Kommentarer
Postat av: Anonym

du är så fruktansvärt bra på att uttrycka dig och jag känner igen mig så mycket i det du skriver

Svar: Oj, vilken fin kommentar, tack!
♀Hanna♀

2014-09-25 @ 09:50:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0