Att vara otacksam
Jag har lätt att bli jätteledsen, till exempel när ingen har tid att vara med mig.
Och jag blir förvånad när någon faktiskt gillar mig som jag inte känner tillräckligt nog.
Men jag känner mig aldrig otacksam för att jag inte förstår att jag eventuellt har det väldigt bra.
Jag borde inte känna mig otacksam, jag tror att de flesta anser att jag borde ta vara på mina sociala kontakter mer och vara mer öppen mot folk.
Improviserad lekmans-psykologiskanalys om varför jag är sådan (OBS behöver EJ stämma, är ju inte psykolog):
- Jag blev mobbad i högstadiet och det kan ju faktiskt ligga något i det att jag kanske har svårt att förstå att en del faktiskt vill mig väl eller tycker jag är en fin person. Jag har därför svårt att lita på folk.
-För två år sedan blev jag så sårad när mitt ex dumpade mig och kunde inte gå upp ur sängen på cirka en månad (har än inte riktigt kommit över det)
- Jag har alltid varit "konstig", jag har fått kommentarer att jag gör det med flit, att jag beter mig "konstigt" alltså, det gör jag ej.
- Oftast så förväntar jag mig det VÄRSTA i nya sociala samanhang och det kan ta ett tag för mig att smälta
- När jag träffar människor som alltid ha fått allt serverat på ett fat så blir jag provocerad, om personen i fråga ser bra ut, har ett felfritt liv, har aldrig blivit utsatt för mobbning m.m., aldrig fått kommentarer om att en "beter sig konstigt för att vara cool" utan bara är accepterad av normen
- Oftast klarar jag inte av när folk kan bara låta gå förbi en person som beter sig förjävligt och endast bara säga "JAHA men det är ju bara så det är : - ) va inte sååå långsyynt"
- Jag har en slags personlighet som är lagd åt det "ledsna"-hållet, det kanske inte märks alltid men som sagt, har lätt att falla ner i mörkret för saker och ting.
Så ja, jag kan nog uppfattas som jävligt otacksam och det är inte alltid så jävla kul att jag känner mig oälskad, jag vet ju att egentligen tycker nog folk om mig, men som sagt blir fortfarande förvånad när folk gillar mig. Men jag var så van förut att ingen gillade mig och kände mig äcklig så jag har nog fastnat lite i den känslan. Det kommer nog förfölja mig i resten av mitt liv, på både gott och ont.
Kommentarer
Trackback
