Melankålisk novell del 2
Tiina ringde en gång till, signalerna gick fram. Inget svar.
Hon suckade, la på den röda hemtelefonen. Hon satte sig vid bordet, skar i falukorven med mos, när kniven klöv korven itu så rann fettet från den skära döda grisen.
Tuggade, svalde, tittade på klockan. Snart skulle hon hämta barnen från förskolan.
Hon kokade kaffe, telefonen ringde. "Ja det är Tiina?" Svarade hon med sin finlandssvenska brytning.
"Dä va väl ett jälva liv, ska man int ens få skit ifred utan att du bara ringer hela jävla morgonen!
Det var hennes chef Orvar, som var redaktör på tidningen Skogsliv som Tiina jobbade på.
Hon var oftast ute och intervjuade äldre rika herrar som ägde massor av mark och som brukade gnälla på de satans, jävla samerna.
"Jå jag skulle bara säga att jag inte fick intervjua den dära markägaren. Han svarar inte i telefonen och verkar inte vara hemma." Svarade Tiina obrytt om hennes chefs sura humör. Han hade rykte att vara en riktig surgubbe och det var bara så han var.
"Jaha, ja det var ju jävel. Jaja, jag får väl ringa upp honom då. Vi hörs." Sa Orvar och la på.
Tiina satte sig igen och bläddrade i tidningen, en kaffefläck hade hon råkat spilla på tidningens kant.
Hon surplade på kaffet och såg artikeln, Lars Istersson funnen död i myrmarken, stod det.
Lars, mannen som hon hade försökt få tag på för en intervju.
Slut på del 2
falukorven
Kommentarer
Trackback
