Melankålisk novell del 1
Dimman låg tung som en våtservett, han gick med tunga steg i mossan som svettades av kvällsdisen.
En älg stod och åt den svettiga mossan, han höjde geväret och siktade mot det stora djuret som njöt av sin svettiga kvällsmossa. Myrmarkens mark nästan darrade och mossan svettades så man nästan kunde höra den skrika. "Säj maj näjm moddafukke." Sa han, älgen stirra honom rakt i ögonen.
Älgens ögon var djupa, lika djupa som Västerbottens sjöar, älgen blinkade och sa "Skjut mig." Han skjöt älgen, mitt emellan ögonen. Älgen mumlade "Tack." och dog. Jägaren gick fram, skar upp älgen och drog ut inävlorna. Rullade runt i den svettiga mossan med inälvorna gurglandes i munnen och besudlade sig själv till klimax över älgens ansikte. Jägaren satte sig upp, kräktes, satte geväret i munnen och avfyrade.
Allt blev svart, mossan svetttades och färgades rött.
Orvar satt och drack sitt kaffe vid frukostbordet, läste nyheterna. Det stod om invandrarna som kom till hans by Mossträsk. "Fifan." Sa han och körde in en näve snus i läppen, surplade sitt kaffe. Kände att det började trycka på där bak. Precis när han hade fått av sig byxorna ringde telefonen, han svor och lät sitt bruna guld komma.
Slut på del 1
Kommentarer
Trackback
