Melankålisk novell del 6
Prästen steg in i den lilla kyrkan i byn, vaxljusen brann och prästen drog fram sin dolk.
Han skar sig i den högra handen och ställde sig på knä framför den stora bilden av helgonet, helgonet med stora älghorn i dystra färger. Plötsligt slogs kyrkdörrarna upp, där stod en stor älg, det drippade vitt från mulen och den hade ett hål i mellan ögonen. Prästen stack dolken i ögonen och blodet rann nedför hans erektion, han besudlade sig själv till klimax och älgen frustade i månskenet. Älgen gav ifrån sig ett ståtligt bröl och prästen körde dolken i hjärtat. Tretusen älgar stormade in i kyrkan och dansade med sina klövar, de brölade sin älgsång, "Hej vi är älgar hör vår sång, vi är laddade vi är på gång. Titta på våra klövar hör när vi brölar, människor suger, älgarna duger. Nu är vi många, nu är vi starka, nu ska vi knarka. Vi dricker människoblod och ger människornas själar till våran ledare, älgkon."
Slut på del 6
Kommentarer
Trackback
