Den förtryckande komplimangen

En gång för många år sedan, jag kanske var 14 eller 16 år, så sa en föredetta kompis det här till mig när jag sa att jag tvivlade på att jag någonsin skulle få en kille: "Du är ju inte ful." Hon menade att såklart du kommer få en kille, du är ju inte ful. Jag tog det typ som en komplimang och som en förolämpning på samma gång. Du är ju inte ful. Ful, ful, ful, ful, FUL. Du är ju inte ful.

För sättet hon sa det på, ni vet, du är ju inte ful, jag tog det som "Okej, jag är inte ful, men jag är inte snygg. Och jag vet att jag inte är snygg, men jag är iallafall inte ful, okej, det får duga...."
Sen blev jag ledsen och glad på samma gång, ledsen för jag visste att jag aldrig skulle bli som de snygga tjejerna, glad för jag inte var ful. 
Och jag är ganska så säker på att hon menade så, att jag inte var vacker, men inte ful, så fullt knullbar alltså. OJ, tack vilken komplimang.
 
Idag när jag gick hem, så gick jag hem från en otroligt dålig dag, jag orkar inte ens skriva om det. Jag tänkte på att jag aldrig är lycklig, eller inbillar jag mig allt. Satte mig på en parkbänk och tittade på bilarna som susade förbi, alla som körde tittade framåt. Märkte de inte MIG? Tänkte de inte på MIG? Och hur jävla mycket jag har önskat att en grävskopa körde över mig så jag fick falla genom asfalten och bara falla och begravas i det gråsvarta mörker som jag så mycket längtar efter ibland. Var de helt omedvetna att jag önskar ibland att jorden bara kunde sluka mig, min äckliga kropp och mitt hemska ansikte så jag fick sova under den och slita ut mitt hjärta och slänga det nedför kolbäcksbron. Jag saknar och hatar dåtiden, varför stannar de inte upp och frågar mig hur jag mår?
Sen tänkte jag, varför frågar jag inte hur de mår? Varför tänker jag inte på dem? Är jag så självupptagen?
 
Sen när jag kom hem, var jag redo på att falla genom träplankorna, gråtandes i mitt fula jag. Sen tänkte jag, varför använde hon en komplimang på ett sådant förtryckande sätt?
Vill jag ha komplimanger? Ja, men använd dem på RIKTIGT. 
För jag är inte ful, jag är jag och jag är inte ful på något sätt alls. 
Jag är fan bäst.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0