Jag är en muminnörd
Mårran är en sinnebild för ensamheten. Hon är ständigt kall och allt hon rör vid fryser till is. Hon längtar ständigt efter ljus och värme, men kan inte ta till sig det på rätt sätt. Hon fungerar som en psykologisk skildring av de mycket ensamma människor, som inte förmår ta till sig kärleken. Deras uppträdande upplevs istället som skrämmande, vilket gör att de förblir ensamma. Vissa menar att Mårran är en produkt av vår egen rädsla för det okända och en gestalt som skapats genom utfrysning av många av de annars så snälla figurerna i Mumindalen.
Kommentarer
Trackback
