När "vuxna" människor beter sig som puckon
Okej, nu när jag har redan skrivit om att jag känner mig lite som en ny person typ "vuxen" och att det känns nytt och lite konstigt och lite spännande
Nu en annan sak om att vara "vuxen" och "vuxna" människor
När jag var liten så tänkte jag att Vuxna människor gör aldrig fel. För, jag menar, vuxna var någonting man såg upp till, de hade alltid rätt,det spelade ingen roll vad det än var, de hade alltid rätt och man skulle lyssna på dem.
Sen började jag fundera på krig, när jag var liten var krig som en slags osynlig naturkraft eller en slags sjukdom som bara vissa länder drabbades av.
Men, sen blev jag lite äldre och började förstå att "Vänta lite, hen sa det där, men hen är vuxen. Är inte det fel?"
Sen så plötsligt förstod jag krig lite bättre. "Vänta lite, krig har ju alltid något ursprung. Samma grej som om jag bråkar med en kompis om en leksak så är det samma sak i krig. Det är som ett jättestort, jättehemskt bråk."
Några år senare började jag gymnasiet. Jag hade många bra lärare, men, jag hade få som var otroligt opedagogiska och skulle nog egentligen inte vara lärare. Min mattelärare som jag hade i år 1 i gymnasiet var en sexist och en gång sa han under en mattelektion, jag citerar: "Jag brukar spela golf i Scotland. Sen när jag ska ta en pint (ett glas öl) så får bara tjejerna dricka ett halvt." Då frågade jag "Varför det?" Han svarade: "För annars är de slampor. :)" Svarade han glatt. Jag var 16 år då och hade nyss insett att jag var feminist, jag skrek tillbaka: "VAD SA DU?"
Han blir chockad harklar sig och vänder sig tillbaka mot tavlan för att skriva ekvationer. Jag var arg den lektionen.
En annan gång sa han "Det var ett väldans kacklande här, eftersom det är bara tjejerna som pratar. Haha Hönsgård!!" Skrattade han. Jag blev G-A-L-E-N. Och vägrade prata med honom resten av lektionerna som jag hade med honom.
Men, den värsta gången var när min klasskompis som var jätteduktig i matte hade fått influensan och var hemma sjuk från ett prov. Sen när hon kom tillbaka till skolan så frågade hon vår mattelärare om hon kunde få göra om provet. Då svarar han nej, och SKRATTAR. Min kompis börjar nästan gråta och jag tappar kontrollen. Jag skrek "VARFÖR I HELVTE SKRATTAR DU? HON SKA FÅ GÖRA OM PROVET, DET HAR VI RÄTT TILL!"
Jag tror att han egentligen var osäker kring det andra könet, men han hade fan aldrig rätt till att göra det där.
Så, det började då och jag säger oftast fortfarande ifrån
när jag märker sådant här från en såkallad "vuxen" person.
Det är också varför det är viktigt att säga "Nu gjorde jag fel." När man råkar göra
något fel i närheten av barn, så de lär sig att vuxna har inte alltid rätt och
att vara kritiska till det mesta av vuxenvärlden.
Nu är jag själv lite "vuxen" och blir äcklad när jag ser människor i samma ålder som jag bete sig som svin.
SÅKLART, jag är inte alls jättemogen eller perfekt, men vafan, lite sunt förnuft
tycker jag är ett måste för folk, så att framtidens barn inte blir
douchbags.
Känns som det kommer bli många inlägg om vuxna människor
Kommentarer
Trackback
