Melankålisk novell del 6
Prästen steg in i den lilla kyrkan i byn, vaxljusen brann och prästen drog fram sin dolk.
Han skar sig i den högra handen och ställde sig på knä framför den stora bilden av helgonet, helgonet med stora älghorn i dystra färger. Plötsligt slogs kyrkdörrarna upp, där stod en stor älg, det drippade vitt från mulen och den hade ett hål i mellan ögonen. Prästen stack dolken i ögonen och blodet rann nedför hans erektion, han besudlade sig själv till klimax och älgen frustade i månskenet. Älgen gav ifrån sig ett ståtligt bröl och prästen körde dolken i hjärtat. Tretusen älgar stormade in i kyrkan och dansade med sina klövar, de brölade sin älgsång, "Hej vi är älgar hör vår sång, vi är laddade vi är på gång. Titta på våra klövar hör när vi brölar, människor suger, älgarna duger. Nu är vi många, nu är vi starka, nu ska vi knarka. Vi dricker människoblod och ger människornas själar till våran ledare, älgkon."
Slut på del 6
Blodiga klackskor och en vit tändare
Då har jag alltså gått "the walk of shame" hem och steg in genom dörren.
Varpå jag hittade någons vita tändare som uppenbarligen tappades/glömdes bort av någon av mina alkoholpåverkade gäster igår.
Intog tre shots bland andra alkholhaltiga drycker, ej smart drag.
Melankålisk novell del 5
Älgarna dansade runt en eld, de dansade med sina klövar. I mitten av elden låg människor på hög, älgarna dansade.
Tiina vaknade, det hade bara varit en dröm. Hon kände sig yr, hon åkte hem i regnet med sin röda volvo och hade på sig sina skor som hade blivit bruna och luktade som en kokt blöja.
I skogen ekade det, en enorm älgs ögon blänkte. En jägare dök upp, såg älgen, släppte geväret. Älgens mule drippade av vitt och ögonen var röda som ett rött stoppljus. Jägaren satte snusen i halsen, allt svartnade, älgen stirrade på jägaren länge, jägaren satte gevärspipan mot munnen och tryckte av.
Blodet stänktes på tallarna och granarna, älgen böjde ner sitt stora huvud och började slicka upp blodet med sin långa älgtunga.
Dagen efter stod det i tidningen, jägare hittades död, inga spår eller tecken på att någon annan skulle ha befunnits sig på plats, självmord misstänkes. På bilden bredvid artikeln låg jägaren med blodiga bokstäver i pannan ÄLGEN stod det.
Orvar satt hos polisen, konstapel Brynjá gav honom en mugg hett kaffe. Orvar hade sett döda kroppar förut, dock aldrig med blodiga bokstäver skrivit på dem. Efter ett långt samtal om vad Orvar hade sett och hört fick han åka hem, han fiskade efter sin snusdosa i fickan, råkade tappa sin plånbok. Han tog upp den snabbt och tittade om bilden fanns kvar, det gjorde den. Bilden på personen som han alltid hade älskat, med ett litet hjärta ritat på. De hade haft så fina stunder, med kaffe, rasistiska skämt, korv, snus, pilsner, skog, älgjakt, tobak, sprit och passionerat älskog.
Nästa natt drömde TIina samma dröm, älgarna dansade. Plötsligt ställde sig alla älgarna på benen, de hade plötsligt nakna människokroppar. En av älgarna såg ut som en kvinna som hon kände igen, en av älgarna såg plötsligt ut som en av Isterssons söner och i elden rullade Orvar runt med någon annan naken människokropp, alla stirrade på henne och skrek "ÄLGEEEEEEEEEEEEEEEEN!"
Tiina vaknade med ett ryck, hennes man sov djupt bredvid, hon vred på sig igen och somnade. "Älgen." Mumlade hon och somnade om.
Slut på del 5
Att polisen har en hög maktposition och fortfarande ska en tycka "synd" om polisen
Läste ett blogginlägg nyss om det som har hänt på senaste tiden, polisvåldet.
Såhär tänker jag:
- JA POLISER ÄR MÄNNISKOR INGEN ANNAN HAR VÄL SAGT ATT DE INTE ÄR MÄNNISKOR?
- Nej, ingen ÄNDRAR polisens strukturer, för det räcker inte med att det finns "starka eldsjälar" som blir poliser som ÄNDRAR systemet som polisen går efter.
- "Jag har kompisar som ÄR poliser" JAHA MEN VEM BRYR SIG, det går inte tänka så! Sjukt liberalt tänkt alltså. Det går inte tänka på endast individen när det är en hel jävla poliskår som är fucked up.
- "VEM TAR MED SIG ETT BARN PÅ DEMONSTRATION?" VARFÖR I HELVETE SLÅR POLISEN NER DEMONSTRANTER OCH RIDER ÖVER DEM? ÄR EN MER LÄMPLIG FRÅGA ANSER JAG.
Slutligen,
vem har mest makt?
Demonstranterna?
Nej, det är polisen som har lagen på sin sida, de FÅR använda sig utav för det första, djur i våldssyfte, för det andra de FÅR slå nästan ihjäl demonstranter.
Polisen utreder SIG SJÄLV OM DE BLIR ÅTALDE FÖR NÅGONTING, typ som ett svart hål som suger in information och som aldrig få se dagens ljus.
Blir så himla arg och ledsen när jag faktiskt har kompisar som försvarar polisen.
Det är som att försvara mobbaren i skolan som slår de andra barnen.
JAG BLIR SÅ ARG
Melankålisk novell del 4
Tiina hoppade ur sin röda volvo, klev ur och trampade i en hundskit. "Jävla skit!" Hennes gympadojor var nu täckta av det kletiga, ångande, bruna som hade varit en gång i tiden varit en hunds föda. Hon kunde känna värmen, den kröp i kroppen som en genomträngande, penentrerande spjutliknande rök.
Hon tog av sig skorna utomhus och klev in på kontoret, det var tomt, det var trots allt söndag.
Efter någon timme vid datorn hördes sirener genom skogen, hon tittade ut genom fönstret och telefonen ringde. "Hallå och välkommen till skogsliv, vad kan jag hjälpa till med?" Svarade hon. "Ja hej, mitt namn är Ullrika Paltén, är Isterssons skog till salu?" Sa en hes kvinnoröst. "Ehh ja det är den," Tiina stannade upp, det hostade i telefonens ena ände. Hon såg något röra sig utanför, det var en älg, en enorm älg, men magen var öppen och den hade en kula mellan ögonen, det rann något vitt längst mulen och allt svartnade.
Orvar såg ut över ängen, skogen, träden, granarna, tallarna, kottarna, stenarna, barren, skatorna, myrorna, myrstackarna och såg plötsligt röd mossa. Han följde spåren, gick djupare och djupare in i skogen, hösten var här. Där låg Otto Istersson, hans panna var inristad med ett ord, det stod ÄLGEN.
Slut på del 4
Melankålisk novell del 3
Fyra stycken medelålders herrar släpade ut den tunga kistan, på den stod det graverat i guld "Lars Istersson vilar här, må älgarna besjunga an".
Efter kistan hade sänkts ner på kyrkogården samlades Isterssons släktingar vid buffén, det var uppdukat med flera stycken sorters korvar och snus. Orvar var bjuden på begravningen eftersom han ägde tidningen skogsliv och ansågs vara en viktig person i byn.
Det tisslads och tasslades om hur herr Isterssons död hade inträffat, en del trodde det var mord och en del trodde på att olyckan hade varit framme.
Orvar tog en pilsner från bordet och suckade, han var inte på humör för att vara där.
"Ursäkta, visst är det du som är Orvar Ulv?" Frågade en rökig herr-röst. Orvar vände sig om, det var en av männen som hade burit kistan. "Ja, he e ja dä." Svarade Orvar. "Otto Istersson, det är min far som har avlidit." Sa mannen, han hade smala ögonbryn och putiga läppar. Små ögon och en bred hals som var ådrig och lång. Bredvid honom stod en kvinna med skarpa ögonbryn, insjunkna kindben och enorma läppar med en nyans av rött läppstift. "Detta är min fru, Tulip Röv Flunsén."
"Jag beklagar sorgen." Sa Orvar artigt. "Ja, alla vet nu att min far tyvärr måsta ha råkat ut för en olycka i skogen, inget mer att diskutera om, jag hoppas att din tidning inte gör en stor sak av detta." Otto Istersson log lite och sen gick han och fru Röv Flunsén iväg tillbaka till korv- och snusbuffén. Otto Istersson tog en korv och sög på den långsamt.
Slut på del 3
Com ere
Höst
Och någon sa att skuggan under träden
Allt mer och mer som frosten kom blev vit
Som om dess gröna gräs var sommarns hår
Som hastigt åldrades och frös till is
Jag stod tyst och frusen där i mörkret
Och hörde bara allt som var mig kärt
Försvinna i en mörk och isig vind
Och sommaren låg snart död i landet Rind
Så vände vinden om
Den svarta hettan kom
:))))))
Ye 22
Mitt i deppet, jobbet, m.m. så tänkte jag nu visa lite bilder från när jag firade min födelsedag!
Det firade jag med att bjuda in lite människor, på min födelsedag fikade vi och dagen efter blev det mer fika och lite utgång!
Lisa hade bakat världens finaste tårta på min födelsedag!
Dagen efter gick vi på båten och jag drack dirty banana!
Det var en bra b-dai, tårtan var sjukt god och det var trävligt!
Skitmorgon
Jag hade en dröm inatt och det var verkligen skitjobbigt att vakna och inse att den inte var på riktigt.
Jag tror jag blir mest arg på mig själv, det har gått två år sedan men jag kan fortfarande inte släppa det.
När jag själv vet att personen som jag drömde om har säkerligen gått vidare med sitt liv och skiter fullständigt i mig så måste jag gå igenom samma sak om och om igen.
Fy fan vad jag hatar den där personen och den där personen hatar nog mig också, nej värre, personen tänker aldrig på mig. Personen vägrar inse hur hen behandlade mig.
Jag ger snart upp.
jakty
Förstår inte varför folk ska hela tiden rättfärdiga jakt.
Är själv uppvuxen i ett hushåll där jakt har varit vardag, pga förälder som har jagat.
Argument som jag har hört "MEN DET ÄR BÄTTRE ATT JAG VET VART DET KOMMER IFRÅN."
"DET ÄR BÄTTRE FÖR MILJÖN." "HELLRE DET HÄR ÄN ATT KÖPA KÖTT FRÅN DANMARK."
Mmm, men det gör det inte mer moraliskt i och med att döda ett djur. Ännu en dum och dålig ursäkt från mänskligheten att normalisera att det är helt okej att ta naturtillgångar och djur för att nyttja köttindustrin och dödandet av djur.
Nämnde jag att jag har fett med ångest?
Nämnde jag att jag har ångest?
Något som är väldigt mänskligt är att ångra saker här i livet
dock på senaste tiden har jag ångrat EXTREMT
typ varför jag har valt vissa saker
att jag har ibland svårt att ta itu med mina känslor
att jag ibland hatar allt och alla
men sen tänkte jag
en kan iallafall försöka förbättra sin äckliga situation
(sjukt smygliberal sagt men jaja)
JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV
eller försöker så mycket jag kan
peace
FIn
Hej!
FITTANS MAKT VIT MANS-SLAKT
